”Det är viktigt att vara stolt över det man gör. Det krävs en enorm kompetens för att kunna vara flexibel och tillgodose så många olika individers behov på en och samma gång.”
Vid Sabbatsbergsbyns vård- och omsorgsboende, ett stenkast från Vasparken, ligger ”Sinnenas trädgård”. Det är en lugn plats mitt i Stockholm. Här är ljuden dämpade. Luften är ljummen och tung. Gruset på gångarna som slingrar sig under de lummiga träden knastrar under skorna.
Runtomkring trädgården står byggnader som rymmer olika former av äldreomsorg, och på bänkarna i solen sitter boende med sina anhöriga. Genom ett öppet fönster hörs hur en liten brassorkester spelar.
Marie Bergius jobbar som undersköterska i Johanneshuset, på en avdelning med åtta brukare. Hon gick omvårdnadsprogrammet på gymnasiet och tog studenten 2003. Inom äldreomsorgen på Sabbatsbergsbyn började hon som vikare, men sedan några år tillbaka är hon fastanställd.
På den här arbetsplatsen har alla fastanställda genomgått Kravmärkt Yrkesrolls process med kreativa läromöten och validering. Marie var en av de första av dem att göra det, under våren 2010.
När Marie kom tillbaka efter valideringen fanns det en stor nyfikenhet bland kollegerna på vad processen gick ut på. Men det fanns också en rädsla, en nervositet.
”Jag kan förstå det”, säger Marie. ”Nätterna före valideringen var jag själv så nervös att jag nästan inte kunde sova.”
Men under samtalen upptäckte Marie att hon efter sina år inom äldreomsorgen kunde och visste mer än hon trodde.
De kreativa läromötena bestod av personer från olika avdelningar. Marie berättar att hon fick ett stort utbyte av att diskutera med människor inom samma yrke men med erfarenheter från olika håll. Hon kände ”positiva vibbar” inför processen redan från första stund.
”Valideringen visade hur mycket man kunde. Och där omdömet blev ”kan med komplettering”, fick man reda på var kunskapsluckorna fanns och på vilka områden man behövde lära sig mer”, säger hon.
”Och stoltheten som följde på valideringen, glädjen över att få bekräftat hur mycket man kan, den syns nog på en.”
Marie berättar att läromötena och valideringen har gett henne en trygghet som fått henne att växa i sin yrkesroll.
Sedan början av 2011 är Marie ”teamledare”. Det betyder att hon är huvudansvarig för rutinerna på sin avdelning, och för att avdelningen följer lagarna och sina övriga åtaganden.
”Det är viktigt att de äldre får behålla sin integritet, att de får möjlighet att fortsätta vara samma personer som de var innan de kom till äldreomsorgen”, säger Marie.
Hon betonar vikten av att personalen tar sig tid att prata med de boende. Att de genom samtal och frågor tar reda på vad de boende vill och sedan låter arbetet utgå från de äldres behov. Behov som kan verka enkla, men ändå vara betydelsefulla.
”Det kan handla om att se till att någon får den dagstidning den vill ha. Att titta i fotoalbum tillsammans, att man hjälper någon med nagelvård eller med att rulla hår. Just nu rullar vi mycket hår!” säger Marie.
Med jämna mellanrum sätter sig Marie ner tillsammans med sina arbetskamrater för att utbyta erfarenheter. På så sätt bygger de en bättre relation kollegerna emellan. Att sätta ord på det som händer under arbetsdagarna är något som de gör allt oftare efter att ha genomgått Kravmärkt Yrkesrolls process.
Marie säger att samtalen har lett till en ökad förståelse hos henne och hennes arbetskamrater för varför de jobbar som de gör. Och hon förklarar att kollegerna kan vara en hjälp när man vill fördjupa sina kunskaper.
”När man kartlagt kunskapen kan man fördjupa sig inom de områden man är intresserad av. Man kan fråga kolleger som man vet är bra på olika saker”, säger hon. ”Och sedan växer erfarenheten ju mer man arbetar.”
De anhöriga som hälsar på är ofta nöjda med Maries avdelning. Det händer att avdelningen får brev där de anhöriga tackar för att personalen bemött både dem och deras nära med omtanke och respekt.
”Vi gör ett jättearbete”, säger Marie. ”Det är viktigt att vara stolt över det man gör. Det krävs en enorm kompetens för att kunna vara flexibel och tillgodose så många olika individers behov på en och samma gång.”