”Det är häftigt att få vara med när en person upptäcker hur stor potential den har. När någon märker att: Wow, det här kan jag!”
Maria Premfors har många roller. Förutom arbetet som utvecklingsledare vid Huddinge kommun, är hon både processtödjare och yrkesbedömare inom Kravmärkt Yrkesroll. Sedan hösten 2009 är Maria ansvarig för kravmärktprocessen i Huddinge, hon fungerar som en länk mellan Kravmärkt Yrkesroll och kommunen.
Det Maria brinner för är pedagogiken. Hon funderar mycket kring frågor som vad motivation egentligen är och varifrån den kommer.
”Pedagogik handlar om människosyn”, säger Maria. ”Det går ut på att skapa situationer där människor blir intresserade av det de håller på med. Att ge dem förutsättningar att själva öka sin kunskap.”
I rollen som processtödjare deltar Maria i möten med processtödjare från andra kommuner. Mötena är ett forum där man delar erfarenheter, och innebär ett slags samverkan mellan kommunerna.
”Processen handlar om att stärka individen i dess kunskap genom att medvetandegöra om kunskapen”, säger Maria.
Hon förklarar att det är viktigt att alla som genomgår processen får lika mycket tid och utrymme på sig att visa vad de kan.
”Det är häftigt att få vara med när en person upptäcker hur stor potential den har. När någon märker att: Wow, det här kan jag!”, säger hon.
Maria har själv varit med och tagit fram några av de utbildningsprogram som används som kompletteringar efter Kravmärkt Yrkesrolls validering.
De behov av förändringar och uppdateringar av processen som Maria ser rapporterar hon till Kravmärkt Yrkesrolls center. Det är information som behövs för att Kravmärkt Yrkesrolls metoder ska kunna utvecklas.
”Kunskap är en färskvara”, säger Maria. ”Därför revideras kunskapskatalogen hela tiden. Valideringsprocessen har förändrats mycket sedan starten. Yrkesbedömarna har idag helt andra förutsättningar än tidigare.”
Maria förklarar att kunskapskraven visar hur mycket det krävs av en person som är anställd inom äldreomsorgen. Och valideringsprocessens syfte är att lyfta fram vikten av kunskap.
”Det är personerna som jobbar där som är närmast de äldre”, säger hon. ”Det är deras kunskaper och erfarenheter som är vårdens kvalitet.”
Hon betonar vikten av att man vid kvalitetssäkringen noga följer den metod och de strukturer som är överenskomna. Det ska inte vara någon skillnad mellan kommunerna. Samma sak gäller för det arbetsplatsnära lärandet. Kompletteringen i efterhand ska inte se olika ut på de olika arbetsplatserna.
Efter processen förs alltid en dialog kring hur valideringen har varit. Resultatet och de eventuella behoven av komplettering lämnas sedan över till enhetschefen i ett ”trepartssamtal”.
”Den validerade ska känna sig trygg med vad som lämnas över till chefen”, säger Maria.
Sedan fortsätter dialogen mellan chefen och den anställda, och det fortsatta lärandet sker på arbetsplatsen.
Maria tycker att det är viktigt att försöka hålla liv i de vårdanställdas diskussion kring yrket.
”Det är tydligt att valideringsprocessen fyller ett behov”, säger hon. ”För de flesta är det givande att träffa kolleger från andra arbetsplatser. De vill ofta fortsätta med samtalen också efter att de är klara med Kravmärkt Yrkesrolls process.”
Under senare tid verkar också allmänhetens bild av yrket undersköterska ha förändrats. Maria tror att sättet på vilket de anställda pratar om sitt yrke kan ha bidragit till att bilden blivit mer positiv och intressant.
”Yrkeskraven tydliggör vad yrket innebär”, säger Maria. ”Det media tar upp är fallen av misär. Men det är långtifrån hela sanningen. Äldreomsorgen består ju av så mycket annat.”